Vad är osteopati?

Det osteopatiska förhållningssättet utgår från fem modeller:

• Den biomekaniska modellen där hänsyn tas till ledfunktion, kroppshållning, balans av viktbäring och belastning samt proprioception.
• Den respiratoriska och cirkulatoriska modellen där hänsyn tas till försörjning av syre och näring till kroppens vävnader, bortförsel av metaboliter, förutsättningar för vätskedynamik samt andningsfunktion.
• Den neurologiska modellen som tar hänsyn till sensorisk aktivitet i smärtreceptorer och det centrala nervsystemet samt påverkan av det icke-viljestyrda nervsystemet.
• Den biopsykosociala modellen som tar hänsyn till hur psykologiska och sociala faktorer påverkar en individs hälsotillstånd.
• Den bioenergetiska modellen som tar hänsyn till kroppens förmåga att bibehålla balans mellan energiproduktion och förbrukning, näringsupptag och immunologiska faktorer.

Dessa modeller tillämpas i kombination enligt det som anses mest lämpligt för patienten.

Begreppet osteopati myntades 1874 av den amerikanske läkaren Andrew Taylor Still. Still hade bland annat varit kirurg under amerikanska inbördeskriget och var praktiserande läkare i Missouri. Hans syn var att fler av dåtidens medicinska behandlingsmetoder var ineffektiva och ibland till och med skadliga och ville utveckla en metod för att bättre främja människors hälsa.

Still studerade människans anatomi ingående och menade att rörelseapparaten kunde ha en stor påverkan på människans hälsotillstånd och vice versa. Om kroppen stimulerades på rätt sätt skulle den ha bättre förutsättningar för att bibehålla hälsa och motstå sjukdom. Utgångspunkten var manuell behandling för att främja cirkulation till kroppens alla vävnader.

Den första osteopatiska skolan öppnade 1892 i Kirksville, Missouri och 1917 öppnade den första europeiska skolan i London.

I Amerika utvecklades osteopatyrket mot en mer konventionell läkarroll under tidigt 1900-tal, i Europa bibehölls den manuella praktiken. Idag skiljer sig osteopatutbildningarna markant mellan USA och övriga världen.

1993 blev osteopatyrket statligt erkänt som en egen vårddisciplin i Storbritannien och sedan dess har yrket reglerats i ett flertal andra europeiska länder samt Australien och Nya Zeeland.

I Sverige utbildas osteopater på Skandinaviska osteopathögskolan sedan 1997.

Osteopati har en stark internationell anknytning och är globalt sett ett av de största yrkena inom manuell medicin. Yrket är för närvarande legitimerat i nio europeiska länder, däribland Storbritannien, Finland, Danmark, Schweiz, Island, Portugal och Malta. Även i Australien och Nya Zeeland arbetar osteopater under legitimation. I USA arbetar osteopater under läkarlegitimation och kallas Osteopathic Physicians. Utbildningen har ett annat innehåll än den i Europa och osteopatens roll liknar mer en mer konventionell läkares.

European Federation and Forum for Osteopathy är en intresseorganisation som bland annat arbetar med att främja osteopatins ställning och utveckling i Europa. SOF är medlem i EFFO tillsammans med de andra europeiska yrkesförbunden.

CEN standard för Europas osteopater

I juli 2015 fastställdes en standard för osteopatisk utbildning och vård i Europa. Syftet med standarden är att säkerställa högkvalitativ och säker vård samt att etablera osteopati som en mer tillgänglig, distinkt vårddisciplin. Standarden arbetades fram genom ett samarbete mellan CEN (Comité Européen de Normalisation), de europeiska standardiseringsinstituten, EFO (European Federation of Osteopaths), FORE (Forum for Osteopathic Regulation in Europé) och de europeiska
yrkesförbunden.

Den svenska arbetsgruppen bestod av representanter från SOF och SIS (Svenska Standardiseringsinstitutet). Standarden är ett officiellt dokument som tydligt definierar osteopati samt fastställer tydliga kriterier för både osteopatisk utbildning och kliniskt arbete. SOFs intention är att i möjligaste mån tillämpa de kriterier som ställts i standarden vilket ytterligare säkerställer kvaliteten på våra medlemmars utbildning och kompetens. Mer information om standarden och de olika involverade organisationerna hittar du i dokumentet här.

Osteopatyrket har alltid haft en vetenskaplig förankring. Osteopater utbildas i att ha ett evidensinformerat förhållningssätt, vilket innebär att undersökning och behandling alltid utgår från bästa möjliga kombination av tillgänglig forskning, egen beprövad erfarenhet och patientens preferenser.

Forskning på osteopatisk behandling utförs på många håll i världen. Bland annat USA, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Tyskland och Italien för att nämna några. Även några svenska osteopater har börjat få sin forskning publicerad i erkända internationella tidskrifter.

Det finns stark evidens för till exempel behandling av ländryggssmärta, nacksmärta och huvudvärk. Vidare finns evidens för att osteopatisk behandling kan vara effektiv inom alla åldersgrupper.

Flera internationella tidskrifter publicerar peer-reviewed forskning på just osteopati. Som medlem i SOF förväntas du hålla dig uppdaterad med aktuell forskning och därför ingår en prenumeration på tidskriften International Journal of Osteopathic Medicine i medlemskapet.

Det finns flera europeiska organisationer som arbetar med att samla och sammanställa forskning på osteopati, bland annat National Council for Osteopathic Research i Storbritannien och Center for Osteopathic Medical Collaboration i Italien.

Pågående projekt

En del av SOFs årliga budget går till att finansiera olika forskningsprojekt. SOFs medlemmar kommer under 2018 att kunna delta i ett större europeiskt projekt som innebär en kartläggning av vilka olika besvär patienter söker hjälp för och vilket utfall deras behandling gett.

Kommande konferenser

Ett antal internationella konferenser hålls varje år där aktuell forskning presenteras och osteopater kan delta i olika workshops.

Här hålls några:

28-29 september 2018, Dubai: Osteopathy as a mainstream healthcare profession

14-15 november 2018, Berlin: Fifth international fascia congress

16-18 november 2018, Berlin: Fascia in the osteopathic field – in clinical context