Remissvar – Tillfälliga nedstängningar och förbud för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

Socialdepartementet har tagit fram ett utkast till en förordning om tillfälliga nedstängningar och förbud för att förhindra att covid-19 sprids. SOF styrelse har skickat in ett remissvar med kommentarer på detta utkast.

Osteopat är en unik vårddisciplin som är att jämföra med legitimerade yrken såsom fysioterapeut, naprapat och kiropraktor. Den vård våra medlemmar ger till
svenska patienter är densamma som ges av dessa yrken. Därför skall medlemmar i svenska osteopatförbundet undantas från nedstängning och förbud enligt kapitel 3 2§.

Läs om utkastet här.

Läs SOFs remissvar här.

OIA Global Review of Osteopathy 2020

Osteopathic International Alliance publicerade nyligen rapporten ’Global Review of Osteopathic Medicine and Osteopathy 2020’. Den visar bland annat hur osteopati och det osteopatiska yrket har växt och utvecklats de senaste sju åren.

Sammanfattningsvis visar rapporten:

  • Att det finns nästan 200 000 osteopater runtom i världen.
  • Att osteopater finns i 46 olika länder.
  • Osteopatyrket är reglerat i 13 länder.
  • De vanligaste sökorsakerna är ländryggssmärta samt smärta i nacke eller bröstrygg.
  • Huvudvärk och andningsbesvär är också vanliga sökorsaker.
  • Evidensen för manuell terapi har ökat markant sedan 2007.
  • Risken för patientskador vid manuell terapi är väldigt låg.

 

Du kan ta del av hela rapporten här.

Bajsa bättre med Osteopati!

Osteopati kan hjälpa mot förstoppning.

Behandlingsfrekvensen som har fungerat är 1-5 kortare behandlingar i veckan under 2-8 veckor.

Osteopatiska metoder som användes var mobilisering, direkt visceral mobilisering, manipulation av T 9-L2, high velocity low amplitude thrust, myofasciella tekniker, balanced ligamentous tension techniques, massage, träning, MET, mjukdelsbehandling, strain counter-strain, samt bindvävshinne-behandling av lumbosakral, thoracic scapula och cervical området.

OBS!  I kliniken är det viktigt att utesluta underliggande allvarliga sjukdom om en patient har förstoppning.

Nyckelord:

  • Funktionell förstoppning
  • Osteopati
  • Visceral mobilisering

Sammanfattning:

Funktionell förstoppning har höga prevalensnivåer världen över. Vid funktionell förstoppning finns ingen bakomliggande sjukdom. Förstoppning påverkar livskvalitet och kräver mycket resurser av sjukvården.

Förstoppning betyder att det är svårt att bajsa och att frekvensen är lägre än tre gånger i veckan. Förstoppningen kan ge ont i magen och ont i ändtarmsöppningen. Bajset kan vara trögt att få ut och lämna en känsla av att tarmen inte har tömts efter ett toalettbesöket.

Oftast är rekommendationen att dricka mer vätska eller att äta lösande och fiberrik mat och se till att röra på sig.

I den här systematiska översikten granskades sju olika studier som handlade om behandling av förstoppning med manuell terapi inklusive osteopati.

Funktionell förstoppning är sannolikt kopplat till stress och dysfunktion av det autonoma nervsystemet. Hypotesen är att osteopatisk behandling stimulerar det autonoma nervsystemet via det sympatiska, parasympatiska och enteriska nervsystemet. Effekten blir att förbättra visceral rörlighet, blodcirkulation och stimulerar peristaltik. Exakt hur den här mekanism fungerar är ännu okänt men hypotesen är att behandlingen triggar en interaktion mellan det perifera nervsystemet och centrala nervsystemet som resulterar i en kedjereaktion av neurofysiologiska effekter. Det påverkar smärt reglering och inflammatorisk respons som är kopplad till förstoppningen.

Det har gjorts tidigare studier som har tittat på effekten av manuell terapi mot förstoppning men den här studien är den första att granska så många artiklar och använder en pålitliga granskningsmall, Down and Blacks tool.

I fyra olika databaser användes sökorden ”förstoppning” och ”osteopati”,”kiropraktik”,” fysioterapi”och ”manuell terapi”. 533 studier hittades och av dessa var sju relevanta. En av dessa var av hög metodologisk kvalitet, fem måttliga och en av låg kvalitet. Det var 236 deltagare totalt och den genomsnittliga åldern var 43.2 år.

Behandlingen var semi-standardiserad och förutom osteopati användes massage, fysioterapi och Maitland Orthopedic Manual Therapy. I sex av sju studier fanns en kontroll- eller jämförelsegrupp. Olika verktyg inklusive Knowles-Eccersley-Scott-Symtom (KESS) score användes för att mäta graden av förstoppningen innan och efter behandlingen.

Alla sju studier rapporterade ett statistiskt signifikant resultat av manuell terapeutisk behandling mot förstoppning. Detta i jämförelse med kontrollgrupperna. Manuell terapi inklusive osteopati ser ut att vara en effektiv intervention för behandling av förstoppning.

Erdrich L., Reid D., Mason J., 2020. Does a manual therapy approach improve the symptoms of functional constipation? A systematic review of the literature. International Journal of Osteopathic Medicine 36, pp. 26-35.

Caroline Frost

Januari 2021

Caroline är utbildad som D.O. på British College of Osteopathic Medicine, London, 1989-1993 och blev legitimerad Osteopat i UK 1999. Osteopatiutbildningen bestod av fyra års heltidsstudier. Hon har genomfört en masters i osteopati (MSc) genom Osteopathie Schule Deutschland/ Dresden International University.

Hon är också KBT-terapeut (kognitiv beteendeterapeut) efter att ha genomfört Steg 1 (grundutbldning) i KBT-kognitiv beteendeterapi år 2012. KBT-utbildningen är godkänd av Socialstyrelsen och motsvarar den av ”Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier” fastställda normen för grundutbildningen. Jag har även en fil.kand. i biologi.

I England jobbade Caroline på ett hälsocenter i Bethnal Green, London, tillsammans med andra osteopater. Hon samarbetade också med den lokala vårdcentralen där hon erbjöd osteopatiska behandlingar via motsvarigheten till landstinget i Storbritannien. Hon arbetade också som volontär på OCC (osteopathic centre for children) under en tid. År 2004 flyttade Caroline till Sverige från Storbritannien och hennes osteopati- och kbt-mottagning är baserad i centrala Stockholm.

Why treating chronic pain patients can be different

Recent research within neuroscience and psychology has offered new frameworks that may improve our understanding of how Osteopathic treatment works.  One such new framework is central sensitisation (CS), a concept originating from pain research within a laboratory setting, and this paper promotes its role and applications within a musculoskeletal clinical setting.  CS can rule the clinical kingdom in some patients with chronic musculoskeletal pain.

CS is defined as “an amplification of neural signaling within the central nervous system that elicits pain hypersensitivity” and “increased responsiveness of nociceptive neurons in the central nervous system to their normal or sub threshold afferent input” that occurs in chronic pain patients. Not all patients with musculoskeletal pain will go on to develop central sensitisation but a significant proportion do. Research has shown conditions such as low back pain, Achilles tendinopathy, osteoarthritis, tennis elbow and whiplash all involve CS and these are all conditions commonly seen by osteopaths.

CS is thought to act via a change in the way the brain processes sensory information meaning that there is no longer a clear nociceptive pain source (eg torn ligament, prolapsed disc) together with an altered (often increased) response to stimuli such as temperature, touch, stretch.  The patient feels “pain” in the areas activated by these stimuli, but with no peripheral nociception.  Cognitive-emotional factors such as pain catastrophising, stress or depression can increase pain and hyper-responsivity of the central nervous system, but with very little or no actual nociceptive inputs.  This may be familiar presentation to osteopaths.

The review paper discusses research which shows that chronic pain patients with central sensitisation have much higher pain severity and lower quality of life, and that CS influences treatment outcome in low back pain, whiplash, osteoarthritis and tendinopathy.  It is therefore important to identify patients with CS, but how can this be done in osteopathic practice? In the assessment (case history, clinical examination, other investigations) osteopaths aim to find a cause of pain that explains the patients symptoms.  For musculoskeletal pain, CS can be considered when i) pain experience is disproportionate to the assessment findings ii) pain distribution is diffuse and outside segmental area of primary nociception iii) Central Sensitisation Index (Mayer et al 2012) scoring more than 40/100.

Once CS is identified in a patient, the treatment plan needs to be determined. Treatment recommendations focus on three points and are all relevant to osteopathy.  Firstly to not treat only locally.  Manual techniques are still indicated but only provide short-term pain inhibition. However, we can consider how they can potentially influence central processing of pain and be of further benefit in CS.  Secondly some explanation of pain (alongside listening) can help reassure and improve the patient’s pain beliefs and coping strategies. Thirdly, active interventions alongside manual work: graded activity or exercises, graded exposure to pain-eliciting movements.

In conclusion, greater awareness and understanding of the influence of CS in chronic musculoskeletal patients is key to successful treatment and relevant to osteopathic practice.

Nijs, J., Goubert, D., & Ickmans, K. (2016). Recognition and Treatment of Central Sensitization in Chronic Pain Patients: Not Limited to Specialized Care. The Journal of orthopaedic and sports physical therapy, 46(12), 1024–1028. https://doi.org/10.2519/jospt.2016.0612 

Mayer, T. G., Neblett, R., Cohen, H., Howard, K. J., Choi, Y. H., Williams, M. J., Perez, Y., & Gatchel, R. J. (2012). The development and psychometric validation of the central sensitization inventory. Pain practice : the official journal of World Institute of Pain, 12(4), 276–285. https://doi.org/10.1111/j.1533-2500.2011.00493.x

Hazel Mansfield

January 2021

Hazel is an Osteopath of 15 years’ experience with a background in neuropsychology, and a renowned lecturer of osteopaths and other manual therapists at both undergraduate and post-graduate levels. 

Hazel studied Natural Sciences at Cambridge University, specialising in neuropsychology before training as an osteopath at the British College of Osteopathy in London.

She consults in private practice in Stockholm, with a special interest in back pain, stress, and using the best available knowledge to elevate standards of patient care.

Keeping a diary improves your clinical decision making!

This paper presents an interesting and relevant topic for contemporary osteopathic practice, namely that keeping a diary has been shown to improve clinical reasoning skills.  The key take home message is that by keeping a diary osteopaths can deepen their reflective skill set, and thereby gain a deeper engagement with their clinical decision making.

There is a convincing review from other healthcare professions where this form of reflective practice is more common place, and is considered a valuable tool to help with clinical reasoning.  Examples of embedded reflective practice are to be found in nursing, physiotherapy, occupational therapy and medicine.  Within these professions it is considered a valuable tool and practitioners are given help to structure this process.  In essence reflective practice requires practitioners to “actively write and question one’s own actions and thoughts”.  Sharing these thoughts in a peer group or with a supervisor deepens this process.  It has been shown that this helps to focus on what is actually being done during the treatment, not what practitioners think they are doing.  This process enhances healthcare provision.  This is clearly relevant to us as osteopaths as it opens up the possibility of improving our interactions with patients.  This will not only help those we treat but also improve out understanding of our interactions and deepen our learning around the therapeutic encounter.

For those interested in research methodology the authors utilise a qualitative method where they analyse data from the lead researcher’s use of diary keeping, in combination with discussions with peers and supervisors.  They, therefore, present a real life case of an osteopath using this method.

The results section is full of interesting and rich data.  For example, there is a realisation from the main researcher that she has relied on the biomechanical model and tended to exclude psychosocial factors. This emerges from a meeting with her supervisor who suggests she may be over relying on pattern recognition and intuition.  On reflection she realises that she feels untrained to deal with psychological issues.  This leads her to read around the subject and revisit some earlier psychology training material.

This is a very relevant paper for our profession, if we can develop some form of reflection into our practice this will enhance our therapeutic interactions for both parties.  The way to incorporate this process into practice requires the practitioner to write regularly about their experiences and then seek feedback from peers and/or a supervisor.  I can speak from my experience as a psychotherapist where supervision is normal, that the ability to discuss patients in a safe and supportive environment is both challenging and rewarding. It can highlight our blind spots and show where we need to seek further training.  I would strongly advocate some form of supervision for the osteopathic profession.  This paper provides compelling evidence that deepening our clinical reflective capacity improves our clinical decision making, and keeping a diary is an important tool in this process.

McIntyre C, Lathlean J and Esteves J E (2019) Reflective practice enhances osteopathic clinical reasoning, International Journal of Osteopathic Medicine, 33-34; 8-15

Robert Shaw PhD

January 2021

Robert has worked as an osteopath for over 30 years and a psychotherapist for over 25 years. He obtained his PhD in 2000 exploring the concept of embodiment within the therapeutic encounter. He has written many journal articles, a book, and lectured throughout Europe on the subject.

He has a specialised training in dealing with the physical and psychological aspects of post traumatic stress disorder. He moved to Sweden in 2010 and currently has a private practice as an osteopath, integrative psychotherapist, and supervisor, and is the program leader for the Skandinaviska Osteopathögskolan.

He is on the international editorial board for The International Journal of Osteopathic Medicine, and a member of the European School of Osteopathy International faculty. He is an Honorary Research Fellow at University of Technology Sidney (ATS), Australia, which has organised the first International Osteopathy Research Leadership and Capacity Building Program for osteopathy.

Pressmeddelande – Osteopater kan bidra i vården under coronapandemin

Belastningen på vården har varit stor det senaste året med anledning av den samhällsspridning som uppstått i spåren av Covid-19. Vi uppmanas att vara kreativa och solidariska för att lösa denna samhällskris och många gånger uppkommer tillgången på vårdpersonal som ett ämne i debatten. Osteopater skulle kunna bidra i vården under dessa tider.

Osteopater är en outnyttjad profession inom den privata vården i Sverige. Yrket har en universitetsutbildning på fyra år, där kunskap om basala hygienrutiner finns och används dagligen, där hjärtlungräddningsbehörighet finns uppdaterad och där kunskapsbasen vilar på fördjupade studier i anatomi och fysiologi.

Läs mer på MyNewsdesk